Åter till Hulta

Förklaringar till ägarelängder för Hulta

Gårdsnamnen:
Ursprungligen hade inte gårdarna några enskilda namn i handlingar, utan angavs bara som en viss andel i 1 mantal i Kronskatte- hemmanet Hulta.
Under 1800-talet började några namn dyka upp, bl.a. Mellangården och Smedgården.

De namn jag använt är i huvudsak det som användes mellan byborna under början av 1900-talet, och anknyter ofta till dåvarande ägarens namn.

Dels är varje gård beskriven, dessutom finns en översikt för hela byn.

Källor:
Befintliga ägarlängder, husförhörslängder, jordeböcker och i huvudsak mantalslängder.

Årtal:
I vänstra kolumnen anges under vilken period respektive familj ägde gården, ett streck före eller efter ett årtal anger att exakta årtalet kan vara före eller efter det angivna.

Fel:
Listan är inte komplett, och innehåller säkerligen en del felaktiga uppgifter, därför är jag tacksam för information som kan göra arbetet mera komplett.

Ett brett svart streck eller ======= mellan 2 rader anger att släktskapet bryts.
Släkter:
1690 anges det 5 ägare, 1/4 Erik Nilsson,1/4 Måns Nilsson, 1/8 Jon Jönsson, 1/4 Botvid Botvidsson, 1/8 Truls Nilsson. (Några av dessa är troligen syskon)

Deras arvingar har under 300 år i huvudsak ägt gårdarna och finns idag 2005 fortfarande kvar på 4 gårdar.

Erik Nilssons:[Ljusgrön färg] arvingarna höll till på Nyhult, Svederna och och Bäcken som från början var en enhet ¼ mantal.

Måns Nilsson:[Brun/orange färg] där blev det så småningom Björkmans och Henrikssons-släkterna. De höll till på Björkmansgården, Wiks-gården, Back och Edlandersgården.

Botvid Botvidsson:[Grön färg]här blev det Mellangårds- och Edlanders-släkten, Övre Svederna och Mellangården är gårdarna och den ¼ mantal som Botvid står angiven för. (Edlandersgården beboddes bara en kortare period av släkten, men benämndes ändå så).

Truls Nilsson: [Gul färg] Smedgårds-släkten, har hållit till på Sixtensgården, Smedgården och Nedre Svederna.

Under 1700-talet dyker det upp en släkt med Måns Larsson[Blå färg] som stamfader, släkten finns kvar till slutet på 1800-talet på Reinholdssons gården, men också ingiften på flera av de andra gårdarna.